Hörde på radion idag, en frågeställning där de ville höra folks åsikter angående att dricka alkohol framför sina barn. Frågan löd: "Borde det vara straffbart att bli påverkad av alkohol i närheten av sina barn?". Ett tiotal människor ringde in och sa en massa skit om att : "Ja det borde vara straffbart för att man tappar ansvarskänslan. / Nej det borde inte vara straffbart för att jag känner att jag vill kunna dricka ett... eller Två glas vin på fredagkvällen.. och lördagkvällen." Plus en massa annan dynga. Men en sak som förvånade mig var att under hela den halvtimmen som inslaget pågick så var det inte en enda person som, istället för att straffa, kom med förslaget att de som har problem borde behandlas. Alla var så insnöade på att det var skämmigt att vara alkoholmissbrukare att de hellre ville dölja problemet än att göra något åt saken. Kanske för att ordet behandling i Sverige betyder samma sak som straff. Men själva idén med behandling är att man ska få ett annat perspektiv och med egen vilja sluta med det som problem som omfattar den som utsätts för behandling. I slutändan, när behandlingen är över, så är den personen "lagad" inte längre något att "skämmas" för. Är det nån som tror att det hjälper en person med alkoholmissbruk att ge honom böter? Han har ju nånting som gör att han dricker, det tar man inte bort med böter. Så när barnens mamma eller pappa kommer och lämnar ungen på dagis i fyllan och ni inte vill ringa polisen, för dom gör ändå ingenting åt saken förutom att kanske ringa socialen, då ringer ni personens släktingar och lägg fram förslaget om behandling. Här ska inte straffas för minsta lilla grej, ingen tycker att det är kul att det ska behöva vara på det sättet. Det är heller inte den rätta infallsvinkeln i den här situationen.