Idag började vi bygga upp insidan av erik's timrade bastu längs vindelälven, mycket mek, lite jobb..

Vi kom ut till stugan alldeles försent efter att fått stå ut med ett antal tålamodsprövande moment (fyrhjulingen hade slut batteri, golv-sponten låg på takstolarna till ett 10 meter högt garage, virket var förvridet, bilvägarna var för dåliga, tog med mig kamera utan minneskort och har ingen sladd osv.).

När vi kom fram så tog vi fyrhjulingen och skulle köra ner, släpvagnen med alla grejer, för en 150 meter lång och brant sluttning. När vi kom halvvägs gick allt bra. Men efter det så började släpet glida i leran, som plötsligt dök upp från ingenstans, mot kanten på den smala skogsvägen. Vänster däck stannade just på kanten till en väldigt brant backe och vi puttade samtidigt som erik körde för att den inte skulle falle ner i sidan. Det var lugnt och vi fick ner släpet.

Den stora frågan nu var bara att få upp släpet igen, vilket var hyrt från shell. Vi testade att putta på bakifrån medans erik körde men kom inte långt innan den började glida ner baklänges igen. Så Erik fick hämta hjälp från nån gubbe i närheten som kom med sin egen fyrhjuling, kopplade ihop den med erik's och fäste en vinch för att inte glida ner baklänges. Efter 30 minuter så var släpet uppe vid bilen igen.

Geggiga och trötta så började det att regna, vi Reglade upp innergolvet i bastun och åkte sedan hem ige n. Jag sov hela vägen, sov när jag kom hem och vaknade nu! Ståhej i största skalan.

Vad har vi lärt oss? Gegga suger, shell har dåliga släp, erik's pappa har en slö fyrhjuling, tidsplanering tjänar ingenting till och alla har en fyrhjuling med vinch i Vindeln..

/Nio