Den här dagen började vi resan från barcelona, med buss.. Vi fick berättat för oss att resan till frankfurt skulle ta ca 12 timmar. Tänkte väl att det lät ganska okej och satte oss på bussen, bussen utan toalett. Som lite plåster på såren så fick vi en papperspåse som innehöll två udda mackor, en körsbärsyoghurt och vatten. Busschauffören kunde inte engelska, bara tyska. Liksom resten av bussresenärerna. Vi var tre svenska pojkar i ett hav av tyskar på en resa, i en plåtlåda utan toalett, genom europa. Situationen var surrealistisk, allt var som en dröm bara. Trötta och slitna så höll vi hoppet uppe. Då fick vi veta att bussen skulle ta 20 timmar. Till frankfurt bara.














Vi kom fram till frankfurt klockan 5 på morgonen dagen därpå. Först på flygplatsen av alla i världen. Inget var öppet och vi följde tåget av månnismkor dit vi skulle börja vårat köande. Ett bögpar lyckades fixa resa på något annat sätt, jag försökte göra samma sak men fick ingen hjälp alls. Vi blev ställda i fel kö och stog två timmar i onödan, fick veta att vi behövde byta in våran gamla bussbiljett mot en ny en våning längre ner. Där köade vi i ytterligare 2 timmar. Klockan blev nio och bussen skulle lämna flygplatsen. Klockan blev 11 och bussen hade fortfarande inte lämnat flygplatsen. Klockan tolv så blev det ett massa velande av reseledarna vilken buss vi skulle hoppa på och tillslut så satt vi med 50 danskar på en ny buss, på väg mot Köpenhamn med en påtvingad underskrift om att vi skulle klara oss själva därifrån för att kunna få lämna frankfurt. Det var antingen det eller att bo på flygplatsens golv tills det att flygen började gå igen.