För en vecka sen i Stockholm

Första dagen blev det sk8, bärs och parkhäng. Kvällen erbjöd billig bärs i Söderkällaren.
/ fr

glada första maj hälsningar från huvfudstaden.

Livet på en pinne. /farell

Bock

/nio

Porrträtt1


/nio

Stockholm sista kvällen

Vi blev bakisguidade till Beyond retro, systembolaget och innan vi visste ordet av var vi hemma med Monster vodka i glaset. Chillade, lyssnade på Matisyahu - Jerusalem på repeat. När klockan blev 19 så stack vi på Olof Tegby's vernissage, samma tid den stängde, men när vi kom fram så var den fortfarande öppen och det fanns fortfarande vinboxar halvfulla med vin och plastglas att fylla dom med. Saggiga snittar på silverfat och feta fotografier. Sök och kolla!!!
Fulla och några fler än innan så stack vi på en indonesisk resturang, något sorts födelsedagsfirande. Det blev buffé och jag spydde. Efter det stack vi på kåken igen, jag fick dricka shottar hela kvällen på grund utav ostabil mage, det gick bra. Fullare än den andra stack vi på Berns och som dagen innan så gick vi bara rätt in och levde ut våra sinnen. EFTERFEST och folköl, sursöt kombo på åsögatan.
/ niiiik

Stockholm dag 2 och någon som skrek Sven!

Vaknade upp och gick ganska snabbt ut ur lägenheten för att fixa mat och pengar, som två grottmänniskor stönandes och åmande men helt fokuserat ofokuserade på vårat uppdrag. Irrade runt med frågan "vilken väg går vi" i huvudet. Samtidigt som vi unvek isras genom att gå mitt i vägen, döfarligt.
Vi gick från söder till kungshallen och åt asiatisk himmelkost, sedan gick vi i cirklar i en timme innan vi hittade ett swedbnank kontor som var stängt. Rebecka och Fiona visade oss vägen till systembolaget och vi kom hem efter 3,5 timme och hade bara lyckats äta och gå på systemet. Safe stockholm!
Vi började dricka  öl och stack sedan på ett möte, käkade middag och drack upp varsin flaska vin och ännu mera öl. KÅKEN gjorde oss fulla och sedan stack vi på Berns, gled förbi hela kön och rakt in i vippen där vi proteströkte cigaretter och lurade i en kille att röka en cigg så att han blev utkastad, gråtandes och skrikandes blev han utburen. hahahah det var fint. seeen så.. sen.. stack vi hem? a ja, det verkade slutat bra. har som inte tänkt över den biten hur vi tog oss hem eller när och hur det gick.
/niklas

Stockholm dag 1

Kom till Stockholm vid 12 tiden på Torsdagen, Drog hem till Alex å hängde ut och drack kaffe. Vi var rätt slöa men va tog oss i kragen och drog till frysen för att åka lite bräda och filma lite. Men kameran kom aldrig fram vi skejtade istället stenhårt i 3 timmar tills vi fick blodsmak i munnen. Vi blev törstiga å åkte till Ica å köpte folköl.
Tanken var att vi skulle ta det ganska lugnt så vi kunde dra till frysen igen dagen efter. Men vi var alldeles för taggade och allt slutade att man ranglade  ut från Spybar vid kl 4 på morgonen. En king kväll och trevligt sällskap.
/ fredd

Vi har varit i Hemavan

Vi firade Nyår i Hemavan å det var ett dekadent Nyår med mkt härj också vidare. Ska lägga upp fler bilder imorgon. Har inte riktigt tid nu för jag måste skynda mig iväg till jobbet för att jobba 10 svettiga timmar. Man får tänka tillbaka på alla goda stunder från i helgen så kan man kanske uthärda det!
Fick in ett Kodakmoment på Freddy som spyr på bilden ovan efter han har druckit Fisherman
/ froooed

Negril



























 
Bilderna liksom mycket annat börjar rinna ut i sanden. Kameraladdaren hängde inte riktigt med i resväskan och utan batteri i kameran har jag själv inga riktiga bevis på att jag var där. Men kolla in den här donnans bilder !! Http://lesscommon.blogg.se

/niklas

Mobay


GALANG

Resan Dit och Första Dagen

Torsdag 2:a December började resan från Hemavan till Umeå. Fortsatte ,efter att ha hastigt kastat ner shorts och handduk i ryggsäcken, till Stockholm. Mötte upp Sofia och satte oss på planet till Chicago. Nio timmar illaluktande armhåla och tecknad film på repeat. Framme i USA, tull, en till tull, passkontroll, tio tusen frågor, tull, tull, tull. Vidare direkt till Miami, mindre flygplan, jätteotrevliga resenärer, gnälliga resenärer. Nu menar jag alltså oss men vi var inte ens hälften så gnälliga som de andra runt omkring oss. Ett par gnällde på en tant lite längre fram i planet i en halvtimme för att de tyckte att hon hade förmycket handbagage med sig och de tyckte sig vara viktiga nog att argumentera med henne om saken, men inte nog viktiga för at verkligen göra något åt saken.
Miami till Montego Bay.  Jahjahmon, det är Jamaica jag snackar om! Det var dit vi skulle, och trots att jag tvivlade stort på att vi skulle komma fram så landade vi, 24 timmar efter det att jag lämnade Umeå, på flygplatsen. Det spelades reggae i högtalarnasystemen, personen som skötte volymen var inte ett dugg blyg, pumpade på rätt bra klockan elva på kvällen. Tull, tull, skriva papper, skriva om papper, skriva mer papper men fick nästan inte ens låna en penna.
(Är det någon sorts code i alla andra länder än sverige att man ska bära med sig en egen penna?)

Kommer ut och möts av 50 st ratstafari-taxichaffisar och alla vill att man ska åka med dom, och en massa annat. Vi hade redan hämtning, Nevill, en bra kille med hård bil, 7 tums tv fram på instrumentbrädan och 17 tums nerfällbar flatscreen i baksätet. Pumpade musik på högsta volym. Skrikande och gormande tourade han oss hela vägen till boendet. "THIS IS EVERYDAY PARTYPLACE PARADISE!!!! JAMAICA IS PARADISE! THIS IS NUDE BAR, WHERE WOMEN TAKE OFF CLAWT !"
Fick vad vi ville ha när vi kom fram till boendet, strömavbrott, den enda belysningen vi hade var två värmeljus och två ficklampor. Verkade nice ändå, stannade fem dagar tror jag?


Första morgonen när vi vaknade rullade vi, ut på äventyr, upptäcka gatorna. Drack två red stripes och gick omkring lite, Sofia var den enda vita människan jag kunde se, jättemycket folk överallt. Folk gapade i chock när de såg oss. Alla glodde, alla ville prata. Vi hittade Burgerking och högg frukost, tog ut pengar och fortsatte vandra omkring tills vi träffade två stycken dudes.
Jag har ingen aning var vi träffade dom men de gled nog bara med oss när vi gick och började snacka en massa, de visade oss några ställen och vi tog en red stripe på ett dankt hak nånstans. Fattade inte mycket av situationen och kände vemod i deras ord, men var samtidigt nyfikna på alla ställen som de ville visa oss. Tankarna snurrade omkring och vi agerade tvärt emot. 'Vad vill dom egentligen?' En av killarna bjöd hem oss till honom där han bor uppe i bergen och vi tvekade en sekund men sa med havhjärtade ord att vi skulle följa med, gick en sväng till och blev stannade av en taxi. Vi hoppade in, åkte mot snubbens hem som skulle ta fem minuter, 30 minuter MINST!

Vid det här laget så var vi ganska körda kände vi, inte för att vi hade en chaufför utan för att vi kände att nånting inte alls var rätt. Kom fram och det var ett stort och gult hus på pelare i en liten slänt just nedanför ett skogsbryn bestående av palmer och bambu. Vägen var gammal och hade säkert inte fått underhåll på tiotals år, så stora hål att om du körde på fel ställe så skulle du inte komma lös annat än om du hade en kran. Vi blev ledda upp mot huset, gick runt knuten och in mot skogen, en vältrampad stig dök upp och det var här vi skulle gå. Vi visste inte riktigt vad som väntade oss, men vi fortsatte och kom först till en "station" där en plantering just hade gjorts i hundratals små plastpåsar med ett hål upptill. Stigen fortsatte och vi kom till en kitteldal, berg på alla sidor, såg inte mycket ut för världen när vi klev in. Skogen var huggen där solen kunde nå marken, vi gick och när vi kom närmare så stod det klart för oss. Vi hade blivit ledda rakt in i ett plantage, ett marijuanaplantage! Plantor växte på random placerade ställen runt om stenar och små klippsatser i slänterna. Fler planteringsstationer runt om, olika steg. De bad oss ställa frågor och visade oss omkring, berättade hur det går till, noggrant utlagt.

Allt var plötsligt över, inget mer snack, personerna som hela tiden hade pratat konstant, ofta klyschiga inlägg om Bob Marley eller andra saker som alla bara redan vet om Jamaica. När vi kom tillbaka till bilen så fick vi yxan i bakhuvet (inte ordagrant), nu ville han som ägde odligen ha 30 000 JA$ för att vi skulle få komma därifrån oskadda. "Nej?" nää.. där sprack allt, inte kul. Inte lärorikt, inte fint. De ville skjutsa oss hela vägen hem men vi skippade bilen när vi kom till Burgerking igen, gick hem, visste inte riktigt var hem var nånstans och det började skymma. Trötta, slitna, utmattade både fysiskt och psykiskt av alla tankar om vad som egentligen skedde. Kom tillbaka till boendet ca klockan 18 och somnade nästan på en gång och sov hela natten. Vaknade ibland av att bilar körde förbi med alla rutor nervevade med musik på högsta volym. Tro inte att vi hade fönster, det var träflisor som man vred lite på så att man inte kunde se in. Vaknade tidigt på morgonen, vad hände egentligen?

Husslade första dagen.









(Ett annat gult hus på pelare)

/nio

Goda tider!!


Arlanda, på väg tillbaka till verkligheten

Vaknade upp bakfull efter 3 timmars sömn i ett festival-tempererat rum. Stressen av att inte ha packat och 3 timmar är kvar till avgång slog mig som en hjärnskramlare i skallen. Mobilen är död, kameran försvunnen under krogsvängen och glassen jag köpte hade körsbärssmak. När jag kommer ut till flygplatsen så är det 30 minuter kvar till flyget går, 20 minuter till gaten stänger. Jag har bagage som inte hinner bli incheckat, får släpa hockeytrunk genom säkerhetskontroll, mister båda skatesen. Skiter i, springer till planet. Bakfull, svettig, bajsnödig, hopplös, trött och som grädden på moset så är semestern slut i samma veva.
'
'
'
'
'
'

Prag!


Mer från Berlin


Lite hittills untzzzzzz (berlin)


Niklas hade svårt att välja vilken fisk han skulle göra sushi av

i

Käkade en galen buffe innan vi drog hem. Har nog aldrig varit så mätt i hela mitt liv och det bästa var att man fick välja en liten guldfisk i ett akvarium som en galen sushimästare sedan sliceade upp till en härlig sushibit.

Vi passade även på att fynda lite på färjan från tyskland-danmark vilket nästan var skamligt billigt.
jajajajajaja

Har även köft en 36 tum TV av min bro EricJ. Riktigt nice med en big ass teve.

Sämsta inlägget. Egentligen satte jag mig vid datorn för att kolla upp en synonym till ordet differentieras. He ä int lätt


/ Häst






Dag 7 Hemresa (äntligen sista..)


Vi kom fram till stockholm vid 8 nio på morgonen, knappt sovit nånting och bussresan från köpenhamn känns som en overklig mardrömsliknande dröm. Vi åkte direkt till bilen på flygplatsparkeringen och betalade ut den, satte oss igen och körde iväg mot Umeå. Fem minuter utanför stockholm började det att snöa. Det blev en dryg decimeter slask på vägen, emil trotsade väglaget och envisade sig om att köra om bilarna framför oss. Vi sladdade oss förbi 5-6 bilar innan slasken blev förmycket för emils sommardäck, när vi varit nära på att krocka i 120 så gav vi upp och svängde in till gävle för att köpa käk. Gick fan inte att hitta nånstans så vi slutade på ett Ica nånstans, köpte mackor. När vi sen fortsatte så var den förbannat äckeliga slasken borta. Kom hem efter en 78 timmar lång resa från Barcelona. Kunde inte skita normalt på en hel vecka efter alla bussmackor och stillasittande, snesovande positioner. Men nu har vi gjort det där också, aldrig mer!






Dag 6 Hemresa

Tysklan är bockat och på färjan över till danmark så fick vi springa runt i trettio minuter inne på en guppande taxfree. Snåla som vi var så delade vi bara på en karta Becks och köpte två flaskor sprit var. Det var lite som att gå på affären när man just ätit en fet gourmet-middag. Mätta och belåtna.







Vi kom fram till Köpenhamns flygplats vid klockan 5 på morgonen, ingen där. Men SAS hade öppet informationsdisken. Vi vände oss dit för att fråga var bussarna gick och det slutade med att SAS (inte lufthansa som vi hade bokat resan med) hjälpte oss att få gratis hotell och gratis taxi dit, frukostbuffe med egen omelettkock och tusen andra smaskiga frestelser på fat. Nam nam nam! Vi fick för övrigt var sitt rum med dubbelsäng och badkar.














Klockan tio på kvällen dagen därpå så lämnade vi hotellet för att hoppa på bussen som gick från köpenhamns flygplats till stockholm. Bussen var 30 minuter sen och alla som satt på bussen var riktigt griniga. Även vi började bli less på att nöta röv genom europa trots att man började se slutet på resan. Den här gången fanns toalett. 10 timmar till stockholm blev 12.

Dag 5 Hemresa


Den här dagen började vi resan från barcelona, med buss.. Vi fick berättat för oss att resan till frankfurt skulle ta ca 12 timmar. Tänkte väl att det lät ganska okej och satte oss på bussen, bussen utan toalett. Som lite plåster på såren så fick vi en papperspåse som innehöll två udda mackor, en körsbärsyoghurt och vatten. Busschauffören kunde inte engelska, bara tyska. Liksom resten av bussresenärerna. Vi var tre svenska pojkar i ett hav av tyskar på en resa, i en plåtlåda utan toalett, genom europa. Situationen var surrealistisk, allt var som en dröm bara. Trötta och slitna så höll vi hoppet uppe. Då fick vi veta att bussen skulle ta 20 timmar. Till frankfurt bara.














Vi kom fram till frankfurt klockan 5 på morgonen dagen därpå. Först på flygplatsen av alla i världen. Inget var öppet och vi följde tåget av månnismkor dit vi skulle börja vårat köande. Ett bögpar lyckades fixa resa på något annat sätt, jag försökte göra samma sak men fick ingen hjälp alls. Vi blev ställda i fel kö och stog två timmar i onödan, fick veta att vi behövde byta in våran gamla bussbiljett mot en ny en våning längre ner. Där köade vi i ytterligare 2 timmar. Klockan blev nio och bussen skulle lämna flygplatsen. Klockan blev 11 och bussen hade fortfarande inte lämnat flygplatsen. Klockan tolv så blev det ett massa velande av reseledarna vilken buss vi skulle hoppa på och tillslut så satt vi med 50 danskar på en ny buss, på väg mot Köpenhamn med en påtvingad underskrift om att vi skulle klara oss själva därifrån för att kunna få lämna frankfurt. Det var antingen det eller att bo på flygplatsens golv tills det att flygen började gå igen.



Tidigare inlägg
RSS 2.0