Jag har aldrig i mitt liv skrattat så mycket åt den här pojken som den här gången. Hell no, jag har aldrig överhuvudtaget skrattat så mycket, utan att överdriva så skrattade jag tre månaders skratt koncentrerat på 3-4 minuter. Flick en hel del känslor av hur Cartman kände sig efter att ha klippt in en bild på en röv istället för ett ansikte och skickade till mjölkproducenten, som tryckte upp bilden på alla mjölkförpackninger som "Missing". För er som vet vad jag menar, när Cartman öppnar dörren, jag var inte långt ifrån samma reaktion och jag förstår varför man inte behöver skratta mer efter det.